Damast är en fascinerande vävteknik …möjligheterna oändliga i mönsterskapandet, utmanande med sin problematik, men också klara regler att hålla sig till.
Jag använder ett tunt entrådigt lingarn i varpen. Långsamt inslag för inslag, växer väven fram. En väv som blir till dukar, servetter, tabletter, löpare, bilder, kuddar och dynor.
Det är lustfyllt att väva!
Den skönaste känslan i vävningen är när jag använder vårt eget odlade lin som inslag. Lin som vi har odlat på vår gårds mark, ryckt, bråkat, skäktat, häcklat, för att till sist före vävningen spinna på spinnrock.
Genom att skörda linet i olika mognadsstadier och använda varierande rötningssätt blir det oändligt många naturliga nyanser i den färdiga lintråden.
Först byggdes den vanliga vävstolen ”Lina” om till damastvävning. Den följdes av ”Inga”, ”Lilian”, ”Hedvig Eleonora” och ”Dorothea”. Veckan före midsommar 2004 kom ”Hilda” och ersatte Lilian.
När det är dags för ny uppsättning tillkallas barn med sina familjer eller grannar och goda vänner, i övrigt är damastvävningen ett ”enmansarbete”.
Tanken på att väva damast dök upp 1979, som en blixt från en klar himmel! De välkända ”Systrarna Svensson från Hagestad” inspirerade och fanns i närheten, även om deras verksamhet som damastvävare hade upphört långt före ”besattheten”. Österlen har hundraåriga traditioner inom damastvävning.
Är Ni ägare av ett handspunnet eller hemodlat lingarn, som Ni vill ha vävt av? Hör av Er! Intressanta och lite ”omöjliga” uppdrag är utmanande!
Vävateljén, med specialinredda vävstolar, har inretts i en av längorna på gården - en lantlig, rofylld och mycket inspirerande miljö!