Vinden far oftast hårt fram över den skånska slätten. 1994 var tålamodet med blåsten slut och önskan om en vindstilla plats resulterade i en vinterbonad veranda. Det är som att sitta ute men ändå inne! Här iaktar vi vädrets skiftningar, ser underbara solnedgångar, såväl som rykande snöstormar. Att Verandan skulle bli den mest älskade platsen i huset kunde vi inte ana.
Namnet 18 stolar har som kan förstås en akademisk antydan. Idén till namnet kom under en resa till Riga. Då besökte vi en liten restaurang med väldigt få platser, jag tror 12. Namnet på restaurangen var efter antalet. Man fick snällt stanna utanför tills det fanns plats. Jag ville att verandan skulle heta 18 stolar så det var bara till att försöka knöka in så många!
En gång har vi varit 18 sittande. Det var en linberedningskväll för många år sedan, men då satt vi trångt! Men jag kunde med gott samvete och glatt konstatera: Vi får plats till 18 stolar!
Här är också den bästa platsen för fållning, mönsterbearbetning mm. Ljust och härligt, ingen annan ljusterapi behövs och så håller jag fint koll på vad som händer i omgivningen!
Stol nr 19 är stolen under valnötsträdet. Att det skulle planteras Astrid Lindgren rosor nära stolens plats, det gav sig direkt! Det blev vårt sätt att hedra en fantastisk författare som aldrig hamnade på någon av de arton stolarna. Det är också mitt absoluta favoritställe för alla måltider sommartid.
Vi kallar själva platsen utanför verandan för ”Orton”, det italienska namnet för trädgård. Vi har nämligen en plats till i världen, som är nästan lika underbar som Hammar. Det är den lilla byn Gavoranno i Toscana och där finns en orto, som ofta har vår längtan.
På verandan har jag nästan alltid Påskutställningen!